Instagram

Följ mig!

Vardag

My guy

24 juli, 2017

Det är lätt att ta sin partner för givet och glömma bort i vardagsstressen hur lyckligt lottad man är. Vissa dagar påminns jag dock om just hur lyckligt lottad jag är, och får till och med nypa mig lite i armen.

I fyra år har han varit min, han som då var en pojke och nu faktiskt är en man. Vi har båda vuxit så mycket sen vi sågs första gången, jag hade lixom precis fyllt 18 år. Fördelen med att bli tillsammans när man är yngre är att man nu kan blicka tillbaks och se hur mycket vi mognat och skratta åt hur fjantiga och små vi var då. Sedan kommer man på att vi är visst ganska små nu också, och vi har faktiskt hela livet framför oss.

Jag är en sådan där som längtar till framtiden, som gärna hade varit 40 nu och suttit i mitt hus med mina två barn och man. Ibland känns det verkligen som att min 40-åriga själ är fångad i en 22-årings kropp haha. Men sedan kommer det vissa dagar där det bara är jag och Simon som umgås och njuter av varandra. Då påminns jag om att jag inte alls vill vara i framtiden, utan att jag bara vill vara här och nu med honom. För i framtiden kommer det inte finnas tid för bara oss två. Haha gud vad jag svamlar nu, men det är faktiskt så. Jag kan längta till , men i slutändan älskar jag att vara här, med honom.

När nyförälskelsen lagt sig och förhållandet blir vardag

Jag är så tacksam för att vi har det så bra som vi har det. Jag skulle säga att vårat förhållande är oförstörbart. Såklart att vi bråkar och att jag är en bitterfitta då och då (haha) men det är just det som är så bra. Att vi kan vara som vi är och att det inte alltid behöver vara tip top. Jag tycker att den bästa tiden i vårt förhållande är nu. Det första året är svinkul, för man är nykär och man gör galna saker. Men nu efter 4 år är vårat förhållande så mycket mer.

Jag tror att det är när den där nyförälskelsen lagt sig och förhållandet blir vardag som förhållandet faktiskt börjar utvecklas. När man inte längre känner behovet av att fördröja kvällarna med att ligga i soffan och hångla (det är rätt najs det också iofs…) utan istället kan sitta och inte göra någonting.

en klippa att luta sig mot

En klippa att luta sig mot

Det är så himla skönt att vi tänker väldigt lika om livet och framtiden. Han skulle aldrig göra något som skulle kunna riskera vårat förhållande. Han ser alltid efter vårt välmående och tänker alltid på att valen vi gör idag ska gynna oss i framtiden. Jag är alltid den som säger ”jaja det löser sig” medan han alltid säkrar upp och ser till att det faktiskt löser sig, haha. Han är verkligen en klippa att luta sig mot.

Jag älskar också hur han är mot min familj. Han har alltid visat dem respekt och varit varmhjärtad mot dem. Idag älskar dem honom lika mycket som jag gör (fast på ett annat sätt, hehehe) och det är jag evigt tacksam för. Simon är inte längre bara min pojkvän och någon jag är kär i, han är min livskamrat.

    Leave a Reply