Vardag

Motgång

12 september, 2017

Sexton år av mitt tjugotvååriga liv har spenderats i skolan. Direkt efter gymnasiet började jag på högskolan. Jag har alltid tagit mig igenom allt. För första gången på dessa sexton år har jag motgång, och det suger rent ut sagt.

Jag nämnde ju i mitt förra inlägg att förra veckan var tuff, att jag varit deppig. Det var på grund av skolan. Förra hösten läste jag Matematik, och det gick väl helt okej. Det var dock moment som jag inte fick godkänt på, och jag har nu fått reda på att det gav lite större konsekvenser än vad jag väntat. Detta inlägg kommer vara deppigt, men jag försöker verkligen att se det från den ljusa sidan och tänka att det löser sig. Men pallar du inte med sådana här inlägg så kan du bara scrolla förbi 🙂

Jag hade misslyckats tre gånger på examinationen, vilket automatiskt gör att man får nya försök att klara lyckas nästa gång kursen går. Det hade inte varit några problem om det inte vore för två saker. Dels att nästa matematik kurs som jag egentligen ska läsa nu, är en avancerad kurs. Det innebär att man måste ha ett antal poäng i matte sen tidigare för att få läsa den kursen. Nu fattas det poäng för mig. Det andra problemet är att nästa mattekurs nu ligger så nära inpå, att de inte hinner rätta om mitt gamla innan den nya kursen börjar. Och som sagt, jag får inte läsa nästa kurs förens jag fått mina poäng.

Vad innebär detta nu då

Det innebär att eftersom jag inte har dessa poäng som behövs, så får jag kort och gott, inte läsa mattekursen nu i höst. Jag har alltså 5 veckors uppehåll i mina studier. Med tanke på att jag tar examen nu i sommar fick jag ju panik när jag fick veta detta. Så mycket som jag gråtit och deppat över detta är inte klokt. Jag bokade in ett möte med studievägledaren på skolan för att reda ut alla mina frågetecken. Hon var verkligen lugnet själv när jag satt där och lipade haha. Hon lugnade mig och sa att jag fortfarande kommer få ta examen med min klass. Att jag kommer få vara med på ceremonin och bli uppropad och hela paketet. Det enda är att jag, hösten efter jag tagit examen, måste komma tillbaka och läsa matematik IIII i fem veckor. That’s it. Just då kändes det som världens undergång, och visst, det suger. Men jag försöker tänka att det kunde varit värre. Jag är inte den första eller den enda, och jag har som sagt tagit mig igenom 16 år i skolan, utan motgång.

Allways look on the bright side of life

Haha, hatar det citatet för tillfället. Jag är väl medveten om att detta inte är världens undergång, och att jag kommer fixa detta. Men det är bara en sådan käftsmäll att ett problem som detta ska dyka upp nu. När det inte ens är ett år kvar tills jag tar examen. Hade detta skett för ett eller två år sedan hade jag haft tid att rätta till det. Nu finns inte den tiden. Jag är också medveten om att jag kommer få jobb ändå. Herregud, de anställer gymnasieungdomar till att undervisa i skolan nu mera. Så jobb kommer jag få. Det känns bara som en käftsmäll. Det känns pinsamt och jag skäms över det. Jag vet dock att jag inte är ensam, det är fler i klassen som är i samma sits. Men ändå, man känner sig som den mest ensammaste i världen. Trots allt detta, och trots att jag kan börja lipa så fort jag tänker på det, så känns det ändå ganska lugnt.

Lite jag-duger-som-jag-är-och-jag-är-bra-på-annat motivation

När man är deppig och tycker att livet suger så är det tur att man har andra som säger till en att rycka upp sig. Min mamma hade nog kunnat skola om till psykolog eller kurator, för det finns ingen som är så bra som hon på att göra någon glad. När jag satt hemma och var ledsen över detta, kom hon hem med glass och en kaktus och sa till mig att ”tagga” till, haha. Jag vet att jag är bra på så himla mycket egentligen. Jag vet att jag kommer bli en bra lärare. Det är superviktigt att tro på sig själv och att våga vara stolt över sig själv. Extra viktigt är det när man hamnar i en svacka som jag gjort nu. Det är då jag är tacksam över att jag har en blogg. Här kan jag skriva av mig och peppa mig själv. För jag är bra! Jag är ödmjuk, jag vill alltid andras bästa, jag ser alla elever i ett klassrum, jag tror på allas lika värde, jag är duktig på svenska och engelska. Det är så mycket som egentligen väger över att jag kämpar med matten. Men det är så lätt att bara se det negativa. Det var som studievägledaren sa också, det är nyttigt att misslyckas ibland. Det är en bra erfarenhet när jag ska vara lärare, att jag kan lära mina elever att ett misslyckande inte betyder slutet. Jag kan berätta för dem att jag själv har misslyckats, men klarat mig genom livet ändå.

Jag tänker mata in ”Jaja vad är väl en motgång på sexton år” i mitt huvud tills jag faktiskt tror på det. Sedan, när jag tagit mig igenom allt detta och står där med mitt examensbevis, då ska jag vara så jädra stolt.

  • Reply
    Sanna
    12 september, 2017 at 11:02

    Fina du! Ibland kommer misslyckanden men jag försöker lära mig och intala mig att de gör mig bättre och att jag i längden kommer att lyckas än mer. På Robertos jobb har de mottot att de är ”modiga nog att våga misslyckas”. Det är modigt att våga, och att våga igen. Jag tycker det är fruktansvärt hur tabubelagt det är med misslyckanden. Jag missade min första uppkörning, jag har missat otaliga jobb, jag klarade oerhört lite på högskolan och jag klarade inte uttagningen till stadslaget på högstadiet. Men det gör inget, inget alls. Du kommer att lyckas till slut. Och som du skriver kommer det inte att vara nånting att du först misslyckades. Det gör ingenting, för du vågade och jag är övertygad om att du kommer att genomföra och lösa det här, Amanda! Någonstans – är det verkligen ett misslyckande om du faltiskt försökte, vågade och gjorde ditt bästa? Är det inte ”värre” att ge upp? Du ger inte upp, det vet jag. Kram

    • Reply
      Amanda
      13 september, 2017 at 13:16

      Men vad du är bra ❤️ Vilket tur att man har såhär fina människor runt omkring sig, som peppar och lyfter upp en när det är jobbigt!
      Gud vilket bra citat egentligen. Det är så lätt att bara se ett misslyckande som något dåligt och hemskt. Men som du skriver så kan det istället få en att växa som människa. Jag mår redan så mycket bättre efter all pepp jag fått efter mitt inlägg. Så glad att folk tognmitt inlägg så positivt. Var rädd att folk skulle tycka att jag bara tyckte synd om mig själv. Men som du säger borde det inte vara så tabubelagt att prata om misslyckanden. Blev sugen på att skriva mer om sådant här.

      Tack för de fina orden igen ❤️ Du är en otroligt fin person, och jag är glad att jag har en så klok människa som dig att prata med!! Kram

  • Reply
    Emma
    12 september, 2017 at 11:19

    Du är grym hjärtat!

    • Reply
      Amanda
      13 september, 2017 at 13:12

      Du med!! ❤️❤️

  • Reply
    Nicolina viklund
    12 september, 2017 at 22:03

    Ååh vad jag känner med dig! Men alltså det är SÅ starkt att du fortsätter kämpa. Och du har ju tagit dig helt vansinnigt långt!!! Skickar massa styrkekramar! ❤

    • Reply
      Amanda
      13 september, 2017 at 13:12

      Men åh, vad söt du är! Tusen tack för den fina kommentarer. Det är skönt att få höra sådant här när en är nere och deppig ❤️❤️

Leave a Reply