Vardag

Det löser sig

17 oktober, 2017

Jag försöker att alltid tänka så om saker och ting. För om jag skulle gå runt och vara orolig och enbart se det negativa, så hade jag blivit galen.

Är ni sådana? Försöker ni tänka att det löser sig, eller målar ni fan på väggen innan ni vet helt säkert? Jag tror att jag har fått det från min familj. Alla i min familj är väldigt enkla ur den synen. När jag varit ledsen över något och tänkt att det aldrig kommer bli bra, har mamma alltid sagt att det löser sig. När jag varit orolig över min ekonomi (Nej det är ej rik som student) och frågor kring pengar har mina föräldrar alltid sagt att det löser sig. Att det bara är just nu det kanske är jobbigt, men det löser sig så småningom .

Framtiden

Vissa i min omgivning är väldigt oroliga för framtiden. Jag kan förstå vissa människor, som är i en osäker period. Men dem jag inte förstår är dem som har allting serverat framför sig. Jag orkar inte gå runt och vara orolig över någonting som med all säkerhet kommer lösa sig. Jag och Simon har det jättebra, och jag har inga planer på att byta bort honom (haha). Om 5 år ser jag mig och honom i ett hus, kanske i Taberg eller Hovslätt. Jag ser en eller två småttingar som springer omkring och leker. Detta är planer jag tycker känns rimliga, med tanke på att vi båda två då kommer ha heltidsarbeten med bra löner. Då tycker inte jag att det känns orimligt att tänka så. Jag tänker att det löser sig. Givetvis kan det hända saker på vägen, någon kan bli sjuk. Men om man bortser från sådana faktorer, så tror jag att det är rimligt.

Våga

Jag tror att livet handlar om att våga ta lite risker ibland. Rimliga risker såklart, jag pratar inte om att gå på lina över en brinnande eld. Men att våga investera i sina drömmar. Sedan när man väl har investerat, så får man kanske prioritera ett tag. När man köpt sitt drömhus och tagit klivet, kanske man får ta något annat mindre kliv tillbaka. Jag tror bara inte att man kan vara rädd att allt ska gå åt skogen. Hade jag tänkt så hade jag aldrig kunnat sova på nätterna. Jag tänker på alla människor runt omkring mig. Det är så många människor som lyckas i sitt liv, och vad är det då som säger att inte jag skulle kunna göra det? Jag tror att alla borde tänka att det löser sig, lite mer. Då hade man nog inte varit så bunden och feg i vissa situationer.

 

    Leave a Reply