Instagram

Följ mig!

Vardag

Om fem månader

8 januari, 2018

Som jag nämnt blir jag färdig som lärare till våren. Jag blir gråtfärdig bara av tanken! Det är så många blandade känslor att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Att jag snart gått 4 år på högskolan känns galet. Hur kan det vara 4 år sedan jag tog studenten? Hur kan tiden gå så fort? Jag minns första dagen på högskolan så väl! Jag hade missat insparken för att jag var i Grekland med Simon. I efterhand nu var väl inte det särskilt smart, då det resulterade i att alla hade lärt känna någon, utom jag. Jag satt där själv i aulan, hade ingen att prata med och förstod inget av det de kursansvariga pratade om, haha. Jag missuppfattade även vilken sal vi skulle ses i senare, och gick till fel sal. Jag låste in mig på toan och lipade en stund, haha!

Denna bilden minns jag mamma tog på mig när jag hämtat ut min overall, lyckligt ovetande om att jag senare skulle sitta och lipa inne på en toa, haha. Efter första dagen vet jag att jag gick hem och grät. Jag sa till mamma att jag ville hoppa av. Jag fattade inte hur man loggade in på skolans hemsida, jag kände ingen och jag hittade ingenstans och jag trodde inte att jag skulle ha råd att köpa kurslitteratur. Ah jisses vilken cirkus det var.

Efter regn kommer solsken

Mamma lugnade mig i alla fall och sa att jag var tvungen att härda ut någon vecka åtminstone, men att jag fick hoppa av senare om jag ville. Men jag hittade några att vara med, som egentligen var raka motsatsen till vem jag är, haha. De var snälla mot mig, och jag började förstå hur skolan fungerade. Det tog någon månad innan jag hittade Victor, som jag blev bra kompis med. Sedan tog det nästan ett år innan Sofia och jag klickade. Jag är idag så otroligt glad att jag har haft dem två under åren! Vi kompletterar varandra på bästa sätt och det finns inga jag hellre hade varit med!

Och snart ska jag klara mig själv

Idag skickade jag ut mina första ansökningar till skolor här i Jönköping. Det betyder att någon av de skolorna kanske vill ta in mig och se mitt CV…. Kanske låta mig komma på en intervju…? Och sedan när jag fått en tjänst på en skola, så ska jag klara mig själv. Jag tvivlar egentligen inte på min förmåga att undervisa och ansvara för en klass. Det är jag övertygad om att jag klarar av så länge jag har stöd från ett arbetslag. Det som skrämmer mig mest är föräldrarna. Jag vill inte att de ska titta på mig och tänka ”hon kunde varit min dotter” eller ”hon är inte mogen nog att vara lärare”. Jag förstår att jag är ugn och att man gärna ser att ens barns lärare har lite erfarenhet. Men jag vill att föräldrarna ska se på mig och tänka ”hon måste vara fullproppad med idéer och kreativitet” och att ”hon kommer bry sig om mitt barn”. Och det är här jag blir lite gråtfärdig, haha. För jag vill så gärna ut och visa vad jag kan, men samtidigt så är jag skiträdd!

Detta är anledningen till varför jag har en blogg. Att få lufta och ventilera mina tankar. Jag kan bli galen av att sitta hemma och fundera och hålla allt för mig själv. Det är en sådan lättnad efter att jag fått ur mig allt här. Sedan spelar det inte särskilt stor roll hur många som läser, utan det är mest för min egen skull. Jag tvivlar inte på min roll som lärare, jag vet att jag kommer klara av det, men jag citerar en föreläsare vi hade en gång ”första året handlar det om att hålla huvudet över ytan” 😉 .

Leave a Reply